Del 9 - I love ice-cream!
Jag satte på mig mina gula ganska nya höga converse och min skinn jacka och gick sedan ut och låste dörren. Jag gick på gatan mot Starbucks och kände en sval vindpust mot min hud. Det var faktiskt inte så kallt som jag trodde det skulle vara. Jag svängde runt hörnet och såg att han stog utanför dörren in till starbucks. Han kollade upp och våra ögon möttes....
- Hi! sa han och log stort mot mig. Det känndes lite konstigt för jag visste inte om vi skulle kramas, skaka hand eller nåt så det blev nån sorts fånig vinkning.
- Hi! sa jag och log tillbaka och sen blev vi tysta, ingen visste vad vi skulle säga. Harry var den första som bröt tystnaden.
- I just want to say that i´m sorry for what happened at the signing. I should´nt have shouted that at you, I thought that it was a fun thing to do.
Jag blev chockad över hur han ändrade humöret så snabbt, först var han glad men sen fick han ett ledsent utryck i ansiktet och man såg verkligen att han menade vad han sa. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag stod bara där ett tag och stirrade in i hans ögon tills han väckte mig ur mina dagdrömmar genom att vifta med handen framför mitt ansikte.
- Hello! Did you hear me? Jag blinkade till och skrattde lite generat och sa sen:
- Hehe yes I did, thank you for telling me that but I´m not sorry for hitting you. You deserved it.
Han skrattade och sa sen:
- Have you eat some dinner or something before?
- No, but I´m not very hungry. How about you?
- Not me either. Can´t we get some ice-cream or something.
- Sure, it´s a ice-cream stand just around the corner, sa jag och visade rakt fram och sen till höger. Vi började gå och det tog inte så lång stund innan vi kom fram till den lilla rosa-och grönrandiga galsskiosken.
- What ice-cream do you want? I pay.
- Okey, thank you, sa jag och tittade på "glassmenyn" ett tag innan jag bestämde mig för att ta en Magnum med mandel och Harry bestämde sig för en Daim strut. När han batalde stod jag en bit bort och kollade på honom och för första gången i kväll såg jag vad han hade på sig. Han hade en vit t-shirt med ett tryck på som satte ganska tight och ovanpå den hade han en grå kavaj som han hade öppen. Till det hade han ett par jeans och ett par svarta skor. Han vände sig om och mötte mig blick. Han höll kvar den tills han kom fram till mig där han gav mig min glass.
- Should we go for a walk? frågade han mig och jag nickade. Vi gick in i en park och där var det en bänk som vi satte oss på. Det var tyst ett tag med det var inte en pinsam tystnad utan ganska behaglig faktiskt. Ännu en gång var det Harry som bröt tystnaden:
- I just want to say that you look beautiful tonight. Jag kom på mig själv att börja rodna lite men jag tänkte för mig själv "skärp dig nu Jennifer, glöm inte bort vem du är. Du kan ju inte bara sitta här och rodna som ett fån, DU HAR INGA KÄNSLOR FÖR HONOM! Säg något nu!"
- Thanks, sa jag lite tyst så att man knappt hörde det och fortsatte att äta på min glass. Han verkade märka att jag blev tyst så han bytte samtalsämne.
- So tell me a little bit about yourself...
- Well, I´m 17 years old and I live here i Stockholm with my mom, dad and my little sister Alice. She is the reason why I was at the signing, she is a BIG fan of you.
- Aha, I understand that you didn´t go there by yourself. You looked a bit bored.
- Yeah my mom made me go there. Anyway, at the spare time I for example hang out with my best friend Frida and go on my longboard.
- Wow, so you have a longboard? frågade han förvånat.
- Yeah, Frida and I bought them when we were 12 and we have used them almost every day after that. It´s really fun!
- I understand that, you have to learm me sometime, sa han och log mot mig, han hade verkligen ett fint leende.
- Mabye someday. Jag log tillbaka och kollade in i hans gröna ögon.
Vi satt så en stund, bara stirrade på varandra. Tillslut så kom jag på mig själv så jag tittade bort. Jag såg en spotunna och tänkte att vi kanske skulle slänga skräpet efter glassen så jag erbjöd mig att ta hans skräp och gick bort till soptunnan. När jag kom tillbaka tittade jag på klockan och såg att den redan var 21.03 och tänkte att det kanske var dags att gå hem.
- Harry mabye it´s time for me to go home now, I have school tomorrow so...
Han såg lite besvikn ut men sa sedan:
- I understand, I can walk you home, if you don´t mind.
Jag tvekade att tag men sa sedan att det går väl bra. Vi gick i en ganska lugn takt och efter en stund så började jag frysa och tydligen märkte Harry det så han gav mig hans kavaj och sa att jag nog behövde den mer än han gör. På vägen ställde Harry massor med frågor till mig om bl.a. skolan, vad jag gillade och inte gillade. Han berättade också lite om sig själv t.ex. att han har en mamma, pappa, en syster och en styv pappa. Han hann inet berätta så mycket mer om sig själv för då var vi hemma.
Vi gick fram till dörren där vi kramades hej då. Det var en ganska lång kram och när vi släppte taget så tittade han mig i ögonen med ett leende på läpparna. Han tog ett steg fram och lutade sig lite framåt, jag fick panik för jag kände på mig vad han skulle göra så jag tog av mig kavajen, och sträckte frem den till honom så att jag höll honom på avstånd och sa:
- No Harry. I´m not that kind of girl who kiss on the first "date".
- Oh okey, sa han lite förvånat, but mabye some other time?
- Mabye, sa jag och log mot honom och han log tillbaka, Good night Harry.
- Good night Jennifer.
Jag öppnade dörren, vände mig leende mot Harry och gick in. Å herre gud vilken kväll det har varit. Det var ganska kul och Harry är faktiskt en snäll kille och inte en sån där dryg jävel som bara bryr sig om hur man ser ut och tror att man kan få vem som helst. Som alla killar i min klass. Jag tog av mig skorna och jackan och sprang upp på mitt rum där slängde mig på sängen. Jag tog upp telefonen och gick in på twitter. Där såg jag att Harry hade sktivit ett tweet "I´ve had an amazayn evening. I love ice-cream! ;) xx". Jag log för mig själv och knappade in Fridas nummer på telefonen. Hon svarade redan på första signalen.
Harrys perspektiv
Jag blev lite förvånad av att hon avisade mig när jag försökte kyssa henne men jag blev glad också för det betyder att jag får träffa henne igen. Och det vill jag verkligen för det är något mystiskt med henne som gör att jag vill träffa henne mer och mer. Jag har aldrig känt så förut och jag tror jag gillar det. När jag gick ut från hennes tomt gick jag direkt in på twitter och skrev ett tweet: "I´ve had an amazayn evening. I love ice-cream! ;) xx". Allt det var sant, speciellt att jag älskar glass hehe. Jag vill träffa Jennifer igen snart, men vågar jag fråga henne redan i morgon eller ska jag vänta några dagar? Äh jag får fråga Louis han vet nog hur jag ska göra.
Sååå här har ni del 9!!! Komentera mycket (som vanligt) och tipsa era vänner.
5 komentarer på den här delen så kommer det en ny del snart.
I hope you like it! xx
del 8 - you only live once
När jag kom hem kastade jag mig i sängen och gick in på twitter. Jag fick fortfarande hat men det hade lugnat sig lite. Men det var något som fick mig att stanna till. En speciell ny follower...
Jag fattade inte hur han kunnat hittat mig. Jag hade ju aldrig taggat honom i några av mina tweets. Men tydligen hade han hittat mig för där stog de att han hade börjat följa mig. Konstigt. Hur visste han vad mitt efternamn var? Jag tänkte precis trycka på sign ut när det kom upp en etta på messengers. Jag klickade på den för att se vem de var i från. Det var från han. Det stog:
-Hi! How are you?
Jag visste inte om jag skulle svara eller ignorera men vad kunde skada om jag svarade? Så jag skrev:
-Hey good. Thank´s.
-Awesome! What are you doing tonight?
utan att tänka mig för skrev jag:
-Nothing.
-Great! Do you want to hang out?
Jag visste inte vad jag skulle svara. Ville han gå ut med mig? Vad skulle jag svara?! Jag kände att jag blev svettigre och svettigare om händerna och jag visste att han väntade på ett svar men jag hade ingen aning om vad jag skulle svara. Så som jag alltid gör när jag inte vet vad jag ska göra ringde jag Frida. Efter tre signaler svarade hon:
-Hej gumman! Hur är det?
utan att svara på frågan sa jag:
-Jag behöver din hjälp snabbt.
-Okej vad har du gjort den här gången då?
-Ingen ting och det är de som är problemet.
-Oj okej det va ovanligt... Men berätta för mig så ska jag försöka hjälpa dig.
Jag berättade för Frida om vad som hade hänt. Hon lyssnade hela tiden och sa ingen ting och lät mig babbla på. Det var de jag älskade mest med henne. Hon lyssnade alltid utan att dömma en. När jag var klar sa hon:
-Okej och nu vet du inte vad du vill?
-Nej precis. Jag menar det är ju inte så att jag gillar gillar honom men jag tycker kanske att jag är skyldig honom det efter allt jag har gjort men jag vet ändå inte...
-Okej men jag tycker såhär. Jag tycker att du ska säga ja. För att "hänga" men nån betyder ju inte att man måste gilla gilla den personen. Det kan ju bara betyda att han vill lära känna dig bättre eller bara att han kanske tycker att du verkar vara en härlig person. Och snart fyller du ju arton och blir officiellt vuxen så njut av dom sista månaderna som tonåring och gör ett dumt beslut du kanske kommer få ångra senare eller inte. Det är det tonåringar gör. Tänjer på gränserna och tar beslut utan att tänka. Så säg ja. Även om du kanske kommer ångra dig ikväll eller så kommer du tacka mig för de här..
Jag tänkte efter en stund över det hon hade sagt. Och som vanligt hade hon rätt.
-Ja du har rätt! Jag ska vara en oansvarig tonåring och säga ja. Haha fan va jag kommer ångra de här sen men tack Frida du är bäst!
-Haha ja de kanske du kommer eller så kommer du tacka mig för de här en dag.
-Haha ja kanske de men jag tror nog inte de.
-Hur länge har han fått vänta nu? sa Frida helt plötsligt.
Jag kollade på klockan på natttgsbordet. Den visade 17.16.
-Typ en kvart...
-Oj nu måste du verkligen svar honom! Han har säkert panik och bara väntar på att du ska svara! Så svara nu och ring mig ikväll igen och bertätta om allt som hänt uner kvällen!
-Haha ja okej. Inte för att de kommer vara så mycket att berätta om men okej.
-Det får vi nog se! Lycka till, puss!
Hon lag på och jag och min dator var själva. Jag rörde på musen för den hade hunnit slocka och så fort jag gjorde de kom konversationen upp. Jag skrev fort:
-Sure. Where do I meet you?
Han svarade på bara några sekunder:
-See you out side Starbucks 20?
-Yes see you then!
Jag loggade ut fort som tusan och stängde till och med av datan. Jag brukar annars bara sätta den på "vilo läge" för att snabbt kunna andväna den men den här gången stängde jag verkligen av den så att jag just inte skulle kunna andvända den så snabbt. Det skulle bara gå på några sekunder att logga in och skriva: "Nej tyvärr kan inte ändrade planer" eller något sådant så därför stängde jag av den och smälde ihop den och gick snabbt till badrummet.
När jag gick förbi spegeln i badrummet stannade jag upp och såg att jag såg lte nervös ut. Konstigt. Jga brukar ju aldrig vara nervös. Ända sedan dom där killarna kom hit har jag blivit helt konstigt. Jag klädde snabbt av mig och gick in i duschen. Att duscha gjorde alltid mig lugn. Jag satte på det vattnet. Det var iskallt i början men blev varmare och varmare. Jag skruvade på graderna så att det stog 42 grader istället för 38. Det skoll varma vattnet hjälpte hela mig att bli lugn och slappna av.
Efter att ha duschat i säkert en halv timme klev jag ut från duschen och svenpte in mig i en stor vit handduk. Jag tog en till handduk och gjorde en turban av det så att håret skulle torka lite snabbare. Jag gick ut från badrummet till mitt rum. Nu kom det stora problemet. Vad skulle jag ha på mig? Jag ville inte se för uppklädd ut eftersom vi bara skulle "hänga" men jag ville ju inte direkt komma i mjukisbyxor heller. Så jag satte på mig ett par blåa jeans och en vit t-shirt av ett vitt tunt tyg som var jätte skönt och snygg. Sedan filade jag mina naglar lite och målade dom gula. medans dom torkade kollade jag mobilen försiktigt om någon hade försökt nå mig när jag stått i duschen. Nepp inte en ända. Jag satte mig på sängen och lutade mig mot väggen och bara satt där en stund och tänkte på allt och ingen ting. Efter en stund kände jag på naglarna och kände att dom var torra. Jag ställde mig upp och tog ur turbanen ur håret och bårstade igenom de. Jag blåste de lite men lät de va lite fuktigt så att de skulle bli lite vågigt som de brukar bli när jag lät de självtorka. Jag brukar inte andvända så mycket smink så jag satte på lite maskara och tog lite rouge på kinerna och sen fick de vara bra. Jag kollade på klockan, den var 19.00. Om exakt en timme skulle jag stå utanför starbucks så de va lungt. Jag gick ner till vardags rummet och kollade om de var någonting på TV. Japp ett avsnitt av VÄNNER. Men de var dock ett gammalt men jag kollade ändå på den. När de va slut kollade jag om det var nått annant på TV. Nej inte någonting. Jag stängde av TV:n och gick upp på mitt rum igen. Mitt hår hade nu torkat och jag var i stort sett klar. Jag packade en svart liten väska med guldiga spännen på. Jag la i plånbok, nycklar, headseatet, tuggummi och tänkte precis gå när jag kom på att jag kan ju faktiskt ha lite guldiga smycken på mig som skulle matcjha väskan. Så jag satte på mig en guldig kolcka och ett flätat armband och på den andra armet två guldiga armband. Jag tog också ett guldigt halsband Jag kollade mig i speglen och var nöjd och gick sedan ner till hallen. Jag satte på mig mina gula ganska nya höga converse och min skinn jacka och gick sedan ut och låste dörren.
Jag gick på gatan mot Starbucks och kände en sval vindpust mot min hud. Det var faktiskt inte så kallt som jag trodde det skulle vara. Jag svängde runt hörnet och såg att han stog utanför dörren in till starbucks. Han kollade upp och våra ögon möttes....
Här är nästa del! Lite tråkig kanske men det är ett mellan kapitel... Nästa del kommer det hända mer saker i och killarna kanske är med... Kommentera så mycket ni bara orkar och tipsa alla ni känner så kanske näste del kommer snabbare! Tack för att ni läste! Xoxo.
Kommentera?
Vi saknar 4 kommentarer på kapitlet nedan. Kommentera så det kommer en ny del dåå! Killarna är kanske med i nästa del.... ;)
del 7 - mormor
När jag kom hem kastade jag mig i sängen och gick in på twitter. Jag fick fortfarande hat men det hade lugnat sig lite. Men det var något som fick mig att stanna till. En speciell ny follower...
del 6 - "VÄNNER"
Igentlugen förtjände jag inte en så fin vän som Frida. Jag fattar aldrig hur hon kan stå ut med mig ibland. Jag är så tacksam för att jag har henne ändå är jag så här sur och snäsig mot henne ibland men det får jag ta hand om senare, Just nu ville jag bara hem. Hon och den där femte killan jag stått och snackat med som jag fortfarande inte kunde namnet på skulle nog passa jätte bra tillsammans. Åh nej varför skulle jag tänka på honom. Varför hade jag bara inte gått därifrån när jag märkte att han stog där ute? Eller varför hade jag sagt: "hej då" till honom när jag skulle gå? Nej det var värkligen inte likt mig. Nästa gång måste jag skärpa mig och komma ihåg vem jag är. Jag ska inte låta One direction ändra på mig. Men det var något speciellt med den där killen...
Jag låste upp dörren och vi gick in. Vi hängde av oss regnjackorna och gick in i köket där pappa satt och drack kaffe och läste tidningen. När han hörde att vi kom in tittade han upp och sa:
- Vad gör ni hemma, skulle inte ni fika på stan?
- Ändrade planer, sa jag. Kan du gå någon annanstans och dricka ditt kaffe? Vi vill helst vara ifred.
- Visst, jag kan sätta mig i vardagsrummet istället. Har ni något hemligt på gång? sa han och log.
- Ja, tänk för att vi har det. Gå nu! sa jag.
När han hade försvunnit ut till vardagsrummet tog jag fram två mönstrade koppar och började hälla upp kaffe till oss eftersom pappa redan hade kokat så behövde inte jag göra det. Jag tog fram mjölken och sockret till Frida, som redan satt ner vid köksbordet och tittade på mig. När jag var klar sa hon:
- Så berätta nu för mig varför vi sitter här och inte inne på Starbucks.
- Gissa.
Hon röck på axlarna och drack en klunk av det varma kaffet.
- Jag vet inte, sa hon. Haha kanske hamnade du i bråk ingen.
- Nästan, eller inte riktigt. Jag satt inne på caféet och väntade på dig när jag hörde dörren plinga så jag kollade upp och där stod Harry och tre andra från One Direction. Jag trodde typ att dom bara skulle köpa sitt kaffe och sedan gå men dom gick och satte sig vid bordet brevid mig. Jag tänkte att jag skulle springa ut därifrån innan dom hann se mig men Harry såg mig och sa typ att "det är ju du. Tjejen som slog mig igår" och sen började dom skratta. Jag sa en dryg komentar tillbaka och gick sen ut därifrån innan dom hann säga något.
Jag satt och stirrade ner i kaffet och mitt blonda hår hängde ner framför ögonen på mig. Frida lutade sig fram och satte mitt hår bakom öronen.
- Jag förstår att du tycker att det här är jobbigt, sa hon och jag kollade upp på henne. Men vem var det du pratade med när jag kom?
- Det var det femte medlemen. Han var faktiskt ganska schysst, men jag vet inte vad han heter. Han kommer typ från ett annat land så han kanske har något annorlunda namn...
- Vi kan kolla upp det på internet om du vill?
- Det kan vi väl, det kan ju inte skada att veta vad dom heter.
Vi ställde in dom tomma kopparna i diskmaskinden som nästan var full av smutsig disk så jag satte igång den och gick sedan upp för trappan till mitt rum. Frida satte sig vid mig dator som jag hade fått i julklapp förra året, jag hade önskat mig en i flera år och äntligen fick jag en Mac-book. Hon slog in lösenordet som hon kan utantill för jag har inget att gömma för henne så hon fick veta lösenordet så fort jag skapade det. Efter några minuter av sökande så hittade vi namnen med hjälp av en tjej i vår klass genom twitter. Dom heter Liam Payne, Harry Styles, Louis Tomlinson, Niall Horan och Zayn Malik. Det var tydligen Zayn som jag pratade med. Alla är från England förutom Niall som kommer från Irland.
Nu kände jag att jag ville ha något annat att tänka på så vi började förhöra varandra till biologiprovet som vi ska ha på onsdag. Vi använde oss av frågorna som vi hade fått av Lars, vår biologi lärare, för två veckor sedan. Det gick bra i början men när vi kom till dom svårare frågorna gick det åt skogen, vi kunde verkligen ingenting.
Vi kämpade en lång stund till tills mamma ropade att det var dags för middag och att vi var tvugna att hjälpa till med att duka. Vi gick ner och började duka.
- Mamma, sa jag. Frida kan väl sova här i natt?
- Jag vet inte. Det är ju skola i morgon...
- Men kom igen! Hon har ju ändå några av sina saker här, och vi är ändå så trötta så vi kommer nog att somna tidigt.
- Jaja det går väl bra då.
Vi satte oss ner hela familjen + Frida och började lägga upp spagetti och köttfärssås på våra tallrikar. När vi hade ätit upp ställde vi in våra tallrikar i diskmaskinen som nu var tom, någon hade väl plockat ut den rena disken. Vi sprang upp för trappan och in på mitt rum. Vi bytte om till våra matchande mjukiskläder, mörkblåa tjocktröjor och mörkblå mjukismyxor sen slängde vi oss i sängen och jag satte på "VÄNNER". Det är nog Fridas och min favorit serie, dom är så sjukt roliga. Speciellt Joey och Phoebe.
Klockan två vaknade jag med ett ryck av att jag drömde att jag och Harry var tillsamans och vi stod uppe på en scen på en av deras konsert och precis när han skulle kyssa mig inför hela publiken, vaknade jag. Jag såg att efter texterna rullade på TV:n, vi måste nog ha somnat framför TV:n. Jag gick försiktigt upp ur sängen så att Frida inte skulle vakna. Jag smög fram till TV:n och stängde av den och smög sen ut ur rummet till toaletten. Jag tände lampan och jag fick blunda av det starka ljuset. När mina ögon hade vant sig så gick jag fram till spegeln men ryggade tillbaka när jag såg mig själv. Håret såg ut som ett fågelbo och jag hade stora påsar under ögonen, stora som sackosäckar. Dom skulle det bli svårt att bli av med i morgon. Jag tog fram den blåa tandborsten, satte på tandkräm på den och satte mig sedan på toalocket. Jag spottade ut det vita löddret i handfatet och skölde munnen. Jag släckte lampan och det tog ett tag innan ögonen vande sig men mörkret så jag fick känna efter väggarna för att inte gå in i något. När jag kom in i mitt rum satte jag på alarmet på min telefon och gick och la mig. Innan jag somnade önskade jag att jag inte skulle drömma om Harry igen, den önskningen slog tyvär inte in...
Del 5!!! Hmmmm undra vad Jennifer drömmer om nu da...
Fortsätt komentera lika bra så kemmer det en del till snart! xx
del 5 - Please don`t see me
När jag gick in genom dörren till Starbucks plingade det till. Jag gick och satte mig vid ett bord för två och väntade på att Frida skulle komma. Jag var tio minuter för tidig men jag hadde inget emot att vänta. Det var mysigt här inne och jag älskade lukten av kaffe. Jag skulle precis ta upp telefonen när jag hörde dörren plinga, jag tittade upp och trodde att det var Frida som kom, istället var det fyra glada killar som gick in. Jag kände direkt igen en av dom, det var killen som jag hade slagit. Dom gick och beställde en varsin kaffe och gick sedan och satte sig vid bordet bredvid mig. Hur ska jag ta mig ut härifrån utan att dom ser att det är jag? Vad jag inte förstod va var den femte va...
Jag hade ungefär några sekunder på mig att komma ut från cafèet innan killarna skulle upptäcka mig. För snart skulle dom antagligen titta sig omking för att se vilka som satt på cafèet. Eller jag brukar iallafall titta mig omkring när jag sätter mig på ett cafè för att se vilka som sitter där och om det är några jag känner och jag antar att dom här killarna också skulle göra de. Så många fans som dom har borde dom ju vara vana med att ha mycket folk runt omkring sig och dom lär ju kolla om det sitter några inne på cafèet. Jag hade nog inget annat val än att springa så fort jag kunde ut igenom dörren och hoppas på att dom inte skulle se vem det va. Dom skulle förmodligen tänka något i stil med: " Vad är de där för konstig tjej som SRPINGER ut från ett cafè?" Men det kunde jag ju tåla efter alla konstiga kommetarer jag har fått på sistone, så skulle ju inte en kommentar hit och dit spela någon roll, och speciellt inte någon som jag inte ens skulle höra eftersom för hoppningsvis skulle jag vara på andra sidan dörren då och där med inte höra vad dom skulle säga om mig.
Jag bestämmde mig för att det var en ganska bra plan och den enda planen jag hade. Jag skulle precis resa mig upp och springa så fort jag kunde ut härifrån när någon sa:
-Hey, it`s you! That girl who hit me yesterday! Haha.
Jag vände mig om och såg att de va killen jag hade slagit, Harry som hade pratat. Dom andra killarna kollade på mig och sedan började dom också skratta åt Harrys kommentar. Egentligen borde jag bara ha gått därifrån och låtsas som ingenting men jag kunde inte bara låta Harry köra med mig sådär. Och jag tänkte inte bli känd dom " tjejen som slog Harry i One driection" så därför sa jag istället:
-Oh hey didn´t saw you there! How are your cheek? Does it still hurts? But you know maybe it want´s a friend so maybe I should hit you on the other one to. Sa jag och log ett sarkastiskt leende.
Jag gick snabbt därifrån utan att göra någonting jag skulle ångra och utan att höra vad dom skulle svara. Jag öppnade dörren och gick ut och det första jag kände var cigarett lukt. Jag vände mig om och fick se den femte killen (hade ingen aning om vad han hette) stå och röka. Det kunde jag värkligen inte tro. Han hade svart hår, lite mörk hyad, jätte fina ögon och såg ut som en kille man verkligen kunde lita på. Jag vet inte varför jag trodde jag kunde lita på honom det bara kändes så. Men även om han såg hur snäll ut som helst så visste jag att han tillhörde One direction och dom gillade jag inte. Jag skulle just gå iväg när han sa:
-You are the girl like hit Harry, right?
-Mm yes that`s me. You guys really have weard nicknames on me. First "door-girl" and now "the girl like hit Harry". What would the next one be...?
-Haha no that´s not why I know you. Harry talks a lot about you. And you hit Harry in public. Haha. We were all a bit shocked but it was really fun! Nothing like happends every day.
Jag fattade inte varför jag bara inte gick därifån. Jag menar jag gillar ju inte One direction och han er en ut av One driection så jag borde ju hata honom men det var någon ting snällt med honom som gjorde att jag inte ville såra honom på nått vis.
Efter en liten tysnad sa han:
-But whats your real name then?
-Jennifer, svarade jag.
Just då såg jag Frida komma gående vilket gav mig en jätt bra anlednig till att gå.
-Oh there is my friend. I have to go! sa jag.
-Okey, it was nice to talk to you Jennifer. Bye!
-Yeah bye! sa jag.
Jag skyndade mig iväg i regnet och mötte upp Frida.
-Vad är det nu då kunde du inte vänta på att jag kom eller? Har du så brottom? Frågade Frida
-Ändrade planer vi äter frukost hemma hos mig istället, sa jag och drog med mig henne hemmåt.
-nej varför då?! Jag som är så sugen på en jätte god kaffe!
-Ja men nu får du nöja dig med mitt kaffe som jag har hemma, sa jag och började gå snabbt.
-Asso på riktigt Jennifer vad är det som har hänt? Jag var bara fem minuter sen så du kan inte vara sur för de. Vad är det som har hänt, gumman?
-Jag förklarar för dig när vi kommer hem.
Och sen var de slut diskuterat med de.
Igentlugen förtjände jag inte en så fin vän som Frida. Jag fattar aldrig hur hon kan stå ut med mig ibland. Jag är så tacksam för att jag har henne ändå är jag så här sur och snäsig mot henne ibland men det får jag ta hand om senare, Just nu ville jag bara hem. Hon och den där femte killan jag stått och snackat med som jag fortfarande inte kunde namnet på skulle nog passa jätte bra tillsammans. Åh nej varför skulle jag tänka på honom. Varför hade jag bara inte gått därifrån när jag märkte att han stog där ute? Eller varför hade jag sagt: "hej då" till honom när jag skulle gå? Nej det var värkligen inte likt mig. Nästa gång måste jag skärpa mig och komma ihåg vem jag är. Jag ska inte låta One direction ändra på mig. Men det var något speciellt med den där killen...
Så här är nästa del! Hopas ni gillar den! Kommentera så mycket ni bara orkar så kanske nästa del kommer snbbare! xx.
ps. Tack för alla jätte fina kommentarer! Tipsa gärna era vänner! xoxo.
del 4 - not you again...
Väl uppe på mitt rum gick jag raka vägen till sängen. jag tog upp min telefon och kollade twitter. Trettio nya händelser. Wow det var mer än jag någonsin haft. Jag öppnade händelserna för att mötas av alla möjliga olika reaktioner. Allt från: "Är du tillsammans med Harry?", "Fan är du dum i huvudet eller? till "Fan va jag älskar dig!" Tydligen hette killen jag slagit till Harry, inte för att det hade nån betydelse. Orkade inte läsa mer och ringde istället till Frida.
-Hej! sa jag, vi behöver prata. Kan vi mötas på vårt ställe?
-Hej! Ja absolut! See you in five!
- Bra! Sa jag och la på. Vad är grejen med engelska nu för tiden...
Jag tog ur flätan och borstade igenom håret. Jag hade redan fått låckar. Eftersom jag höll på att dö av värmeslag även om det bara var maj så tog jag av mig min tjock tröja och satte på mig ett vitt linne och bytte till en par slitna shorts. Jag tog en grå kofta i farten och sprang ner för trappan för att slippa träffa nån. I hallen stog min longboard. Jag tog på mig mina converse och tog longboarden och sprang ut.
Jag kännde vinden i håret när jag åkte ner för vägen som ledde mig ner till havet. Jag älskar havet. Det får mig att känna mig lugn och hjälper mig att tänka och ända sen Frida och jag var små hade vi kallar det vår plats. När jag kom ner till havet var Frida redan där. Jag hoppade av longboarden i farten, lyfte upp den och tog den under armen.
- Hej! sa jag lite dystert.
- Hej, hur är det? frågade Frida. Vad ville du prata om?
- Har en dålig dag. Igen. Jag slog en kille idag och tydligen var det Harry i One Direction.
- Du gjorde vad sa du?
- Nej asso det var inte en rak höger det var bara en bitchslap men väldigt många fans hatar mig nu och speciellt Alice.
- Okej, men när började du bry dig om vad Alice tycker om dig?
- Ja du har rätt men nu är det inte bara Alice som hatar mig. Att bli hatad av sin syster blir väl alla men nu är det tiotal fans som hatar mig och jag vet inte ens vilka dom är och det kommer säkert bara bli fler.
- Ja men varför gjorde du det då?
- Mamma tvingade ju mig att följa med Alice till den där signeringen. Så jag var ju tvungen att följa med så jag stog och höll på med min mobil i sex timmar för att få tiden att gå. Och efter en väldigt lång tid kom killarna äntligen ut och jag trodde att jag skulle bli tondöv av allt skrik som uppstod. Hur som helst så ropade då Harry som han tydligen heter på mig och sa: "Hey you with the pink sweater! Louis want to sign your boob!"
- Men sa han verkligen det?!
- Ja det gjorde han och som du vet att jag är så var jag ju tvungen att ge igen eftersom jag fick hur många blickar som helst på mig bara genom att han hade ropat på mig. Så jag ställde mig i kön för att ge igen. Och när jag kom fram till bordet där dom satt gav jag honom en bitchslap och sen gick jag därifrån. Och nu tror Alice att dom hatar att vara här i stockholm och att dom aldrig kommer att vilja komma tillbaka. Jag har fått jätte många händelser på twitter bara för att jag slog honom. Men killarna tyckte typ att det var jätte kul för dom skrattade as mycket men Harry såg dock ganska chockad ut men han sa ju inget så jag tror inte att gjorde illa honom så mycket iallafall och det var ju han som började så han får ju skylla sig själv, hehe. Men helt ärligt så vet jag inte varför jag känner mig så dyster. det är ju inte så att jag aldrig har gett någon en bitchslap förut inför publik... Nej vet du va? Jag behöver få något annat att tänka på. Vad har du gjort i dag da?
- Samma vanliga, ingenting speciellt men det verkar som att du har haft det mycket roligare än mig iallafall. Men var han snygg da? Asso han som du slog?
- Nej. Eller asso han såg ju okej ut... Men nej han är en idiot och jag gillar honom inte. Nu gillar jag dom här killarna annu mindre än vad jag gjorde innan. Hoppas fansen och allihopa lämnar mig ifred. Jag vill inte ha någonting med One Direction att göra.
- Ja då men innom dom närmaste dagarna har dom säkert glömt bort dig och allt komer att gå tillbaka till det vanliga.
Vi la oss ner på bryggan och pratade en stund till. När det blev kallare och mörkt sa vi hej då och gick hem till sig.
När jag kom hem smög jag förbi vardagsrummet där mamma och pappa satt och tittade på TV och upp för trappan till mitt rum. Som tur var så hörde inte Alice att jag kom eller så brydde hon sig bara inte. Folk kanske skulle glömma bort vad jag gjort iallafall. Jag somnade så fort huvudet träffade kudden och konstigt nog sov jag gott hela natten.
Nästa morgon vaknade jag av att regnet smattrade på fönsterrutan men jag var glad ändå och jag kände mig utvilad. Jag gick upp och tog en dusch. Om exakt en timme skulle jag möta Frida på Starbucks. Efter duschen tog jag på mig ett par jeans shorts och ett linne trots att det regnade ute. Men jag vet att det alltid brukar vara varmt inne på det där caféet och det var inte så kallt ute. jag borstade igenom håret och lät det sedan självtorka. Jag gick ner för trappan, tog på mig mina röda höga converse den här gången eftersom dom vita var helt smutsiga.
- Vart ska du någonstans? Jag såg inte dig alls igår kväll... sa pappa.
- Jag ska gå och möta Frida på Starucks så jag måste gå nu, hej då!
Jag tog min gula regnjacka och gick ut i regnet. Det var faktiskt inte kallt alls. Det var fuktigt och ganska skönt ute. Jag kände att mitt hår började bli vågigt eftersom det blir det när det får självtorka och speciellt när det är fuktigt ute.
När jag gick in genom dörren till Starbucks plingade det till. Jag gick och satte mig vid ett bord för två och väntade på att Frida skulle komma. Jag var tio minuter för tidig men jag hadde inget emot att vänta. Det var mysigt här inne och jag älskade lukten av kaffe. Jag skulle precis ta upp telefonen när jag hörde dörren plinga, jag tittade upp och trodde att det var Frida som kom, istället var det fyra glada killar som gick in. Jag kände direkt igen en av dom, det var killen som jag hade slagit. Dom gick och beställde en varsin kaffe och gick sedan och satte sig vid bordet bredvid mig. Hur ska jag ta mig ut härifrån utan att dom ser att det är jag? Vad jag inte förstod va var den femte va...
Här är del 4, hope you like it. Glöm inte att komentera massor ;) xx
svar
hej! ja vi kommer skriva på engelska om dom pratar med någon! men vi kommer inte skriva på engelska om det är i någon av killarnas perspektiv(tankar eller om dom pratar med varandra inom bandet) däremot pratar dom med någon svensk eller så kommer det helt klart vara på engelska! haha jag är dålig på att förklara men jag hoppas du förstår! / lisa xx
del 3 - don`t mess with me
Jag hörde att någon ropade men jag orkade inte bry mig. Jag kände många blickar på mig och tittade upp och vände mig mot scenen för att se om Alice var där. Jag såg att några tittade mot mig speciellt killen med det lockiga håret. Förstog inte riktigt varför. Så jag återvände till twitter där ingen ville uppdatera när nån ropade igen:
-Hey you with the pink sweater! Louis want to sign your boob!
Det var han med det lockiga håret som hade ropat. Dom började skratta och jag log lite sarkastiskt tillbaka mot dom och gick och ställde mig i signeringskön. Dom kollade chockat åt mitt håll, dom hade ingen aning om vad jag tänkte göra.
Jag stog i kön bland alla hysteriska fans. Jag kände fortfarande att jag hade blickar på mig men orkade inte bry mig. Kön blev allt kortare och kortare och det skulle inte dröja länge förnst jag var framme vid bordet. Började fundera på om det va värt att få så många arga fans över det jag tänkte göra, men det är värt de. Nu var det bara några få tjejer framför mig. När det var min tur gick jag fram till bordet där killen med lockiga håret satt, och log mot honom. Han log tillbaka och hade fortfarande ingen aning om vad jag tänkte göra.
- Who do you think you are?
Han skulle precis svara innan jag gav honom en riktig bitchslap. Han kollade chockerat på mig och alla stannade upp. Innan killarna brast ut i skratt. Killen med lockiga håret såg lika chockad ut som sekundrarna efter jag slog till honom.
- Highfive! ropade killen som satt brevid honom och höjde handen.
Jag vände på klacken och gick bestämt därifrån. När jag kom ut ur folkmassan kom Alice efter mig och sa argt:
- Va fan håller du på med?! Killarna har aldrig fått någon smäll förut! Nu kommer dom tycka illa om den här standen! Nu kommer dom aldrig vilja komma tillbaka! Smart gjort!
Hon gick tillbaka in i folkmassan och försvann. Jag orkade inte bry mig om att det va jag som hade ansvar över henne så jag gick hemåt.
Harrys perspektiv
Tjejen som jag hade ropat till gick och ställde sig i kön. Jag skämdes nästan lite och tycke synd om Louis. men det var inte jag som skulle drabbas och Louis skulle ändå förlåta mig förr eller senare. Jag märkte att jag inte fick något papper att signera så jag kollade upp och såg att dörrtjen stog framför mig. Jag tänkte precis hälsa när hon sa:
- Who do you think you are?
Innan jag visste ordet av det smällde hon till mig. Hårt. Det blev helt tyst och alla tittade på mig. Efter några sekunders tysnad så började killarna skratta mest gjorde nog Louis. Jag var för chockad för att göra någon ting, jag bara stirrade på henne.
- Highfive! Hörde jag Louis säga, men hon bara vände på klacken och gick ut.
Det här var en signering jag aldrig skulle glömma. Jag var fortarande lite chockad över att jag fått en smäll för att jag aldrig fått det på en signering förut. jag forsatte signera men kommer inte ihåg så mycket av det för mina tankar var mest på henne.
Jennifers perspektiv
Jag var påväg att låsa upp ytterdörren när jag märkte att den redan var öppen. Helvete detta betyder att mamma var hemma. Jag öppnade dörren försiktigt och försökte smyga upp på mitt rum utan att bli upptäkt. Jag var nästan vid trappen när mamma frågade:
- Var är Alice då?
Just då öppnades ytterdörren och in kom en arg Alice.
- Där är hon! sa jag och sprang upp på mitt rum för att inte behöva förklara mig för Alice och mamma.
Väl uppe på mitt rum gick jag raka vägen till sängen. jag tog upp min telefon och kollade twitter. Trettio nya händelser. Wow det var mer än jag någonsin haft. Jag öppnade händelserna för att mötas av alla möjliga olika reaktioner. Allt från: "Är du tillsammans med Harry?", "Fan är du dum i huvudet eller? till "Fan va jag älskar dig!" Tydligen hette killen jag slagit till Harry, inte för att det hade nån betydelse. Orkade inte läsa mer och ringde istället till Frida.
-Hej! sa jag, vi behöver prata. Kan vi mötas på vårt ställe?
-Hej! Ja absolut! See you in five!
- Bra! Sa jag och la på. Vad är grejen med engelska nu för tiden...
Jag tog ur flätan och borstade igenom håret. Jag hade redan fått låckar. Eftersom jag höll på att dö av värmeslag även om det bara var maj så tog jag av mig min tjock tröja och satte på mig ett vitt linne och bytte till en par slitna shorts. Jag tog en grå kofta i farten och sprang ner för trappan för att slippa träffa nån. I hallen stog min longboard. Jag tog på mig mina converse och tog longboarden och sprang ut.
del 2 - twitter is my best friend
Alice hoppade in i samtalet;
- jag måste vara där tidigare det kommer vara massor med folk och jag vill ha en bra plats!
- Var glad att jag följer med överhuvudtaget. Förresten var det väl slut disskuterat utbrast jag och gick upp på mitt rum.
Vem vill egentligen tillbringa en hel lördag kväll bland massa galna fans av ett löjligt pojkband? Men jaja. har tydligen inget val. hoppas det går fort....
Jag vaknade upp av att solen strålade in genom fönstret. Det kändes som att det skulle bli en bra dag tills jag kom på att det var den där jävla signeringen. Jag kände för att ligga kvar i sängen hela dagen men jag gick upp endå. Jag gick fram till skrivbordet för att sätta på mig den mörkblåa collage tröjan som jag hade tänkt ha men märkte att den inte va där. Så jag satte istället på mig den rosa tjocktröjan som jag hade igår och gjorde en slarvig inbakad fläta när jag hörde Alice ropa:
- Kommer du snart vi måste komma dit i tid för att få bra platser!
- Ja, jag kommer, mumlade jag tillbaka.
Jag gick ner för trappan och tänkte precis ta en macka när Alice ropade att vi va tvungna att gå. Inte ens lite mat får jag för att jag gör de här, det här är ju inte direkt frivilligt.
Jag tog på mig mina vita låga converse som va smutsigare än jag kunde komma ihåg att dom blev igår och gick ut i det fina vädret där Alice otåligt stog och väntade.
Vi gick in i köpcenter där det redan var fullsmeckat med nervösa tjejer. Hur kan man vara så nervös över att träffa nån som inte ens vet att du existerar? Alice tog tag i min hand och drog in mig i folkamssan. Hon gick direkt till den långa kön men jag drog mig undan och ställde mig lite på sidan av vid stängslet. Timmarna gick och jag hade säker kollat twitter tusen tals gånger för att ha något att göra. Men fansen var lika galna nu som dom var för fem timmar sen. Fattar verkligen inte hur dom orkar hålla igång.
Efter ca 40 min öppnades äntiligen dörrarna och ut kom fem glada killar och ljudnivån ökades extremt. Jag trodde jag skulle bli tondöv. Fansen började kasta dig upp på scenen för att få sina grejer signerade och en efter en försvann dom gråtandes av lycka över att få ha träffat sina idoler. Jag återvände till min telefon.
Harrys perspektiv
Vi öppnade dörrarna och möttes av skrikande fans. Vi hälsade tillbaka med ett leende och vinkade. Vi satte oss ner vid bordet och såg ut över folkmassan och möttes av glada ansikten. Jag reagerade på en tjej som inte ens hade blicken åt vårt håll. Hon verkade inte alls intresserad, hon höll på med sin telefon. Plötsligt tittade hon upp, som att hon tittade efter någon. Jag kände genast igen henne. Och viskade till Louis:
- Är inte de där tjejen vi slog upp dörren på igår?
Han tittade åt hennes håll för att se vem jag menade.
-Ja! Det är ju dörrtjejen! Hon som inte såg att de va vi.
- Ja precis. Tror du hon är ett fan?
- Nej hon tittar ju inte ens på oss.
Jag ropade på henne för att se om hon reagerade men hon var djupt försjunken i sin telefon.
Jennifers perspektiv
Jag hörde att någon ropade men jag orkade inte bry mig. Jag kände många blickar på mig och tittade upp och vände mig mot scenen för att se om Alice var där. Jag såg att några tittade mot mig speciellt killen med det lockiga håret. Förstog inte riktigt varför. Så jag återvände till twitter där ingen ville uppdatera när nån ropade igen:
-Hey you with the pink sweater! Louis want to sign your boob!
Det var han med det lockiga håret som hade ropat. Dom började skratta och jag log lite sarkastiskt tillbaka mot dom och gick och ställde mig i signeringskön. Dom kollade chockat åt mitt håll, dom hade ingen aning om vad jag tänkte göra.
