Alice hoppade in i samtalet;

- jag måste vara där tidigare det kommer vara massor med folk och jag vill ha en bra plats!

- Var glad att jag följer med överhuvudtaget. Förresten var det väl slut disskuterat utbrast jag och gick upp på mitt rum.

Vem vill egentligen tillbringa en hel lördag kväll bland massa galna fans av ett löjligt pojkband? Men jaja. har tydligen inget val. hoppas det går fort....

---

Jag vaknade upp av att solen strålade in genom fönstret. Det kändes som att det skulle bli en bra dag tills jag kom på att det var den där jävla signeringen. Jag kände för att ligga kvar i sängen hela dagen men jag gick upp endå. Jag gick fram till skrivbordet för att sätta på mig den mörkblåa collage tröjan som jag hade tänkt ha men märkte att den inte va där. Så jag satte istället på mig den rosa tjocktröjan som jag hade igår och gjorde en slarvig inbakad fläta när jag hörde Alice ropa:

- Kommer du snart vi måste komma dit i tid för att få bra platser!

- Ja, jag kommer, mumlade jag tillbaka.

Jag gick ner för trappan och tänkte precis ta en macka när Alice ropade att vi va tvungna att gå. Inte ens lite mat får jag för att jag gör de här, det här är ju inte direkt frivilligt.
Jag tog på mig mina vita låga converse som va smutsigare än jag kunde komma ihåg att dom blev igår och gick ut i det fina vädret där Alice otåligt stog och väntade.

Vi gick in i köpcenter där det redan var fullsmeckat med nervösa tjejer. Hur kan man vara så nervös över att träffa nån som inte ens vet att du existerar? Alice tog tag i min hand och drog in mig i folkamssan. Hon gick direkt till den långa kön men jag drog mig undan och ställde mig lite på sidan av vid stängslet. Timmarna gick och jag hade säker kollat twitter tusen tals gånger för att ha något att göra. Men fansen var lika galna nu som dom var för fem timmar sen. Fattar verkligen inte hur dom orkar hålla igång.
Efter ca 40 min öppnades äntiligen dörrarna och ut kom fem glada killar och ljudnivån ökades extremt. Jag trodde jag skulle bli tondöv. Fansen började kasta dig upp på scenen för att få sina grejer signerade och en efter en försvann dom gråtandes av lycka över att få ha träffat sina idoler. Jag återvände till min telefon.

Harrys perspektiv

Vi öppnade dörrarna och möttes av skrikande fans. Vi hälsade tillbaka med ett leende och vinkade. Vi satte oss ner vid bordet och såg ut över folkmassan och möttes av glada ansikten. Jag reagerade på en tjej som inte ens hade blicken åt vårt håll. Hon verkade inte alls intresserad, hon höll på med sin telefon. Plötsligt tittade hon upp, som att hon tittade efter någon. Jag kände genast igen henne. Och viskade till Louis:

- Är inte de där tjejen vi slog upp dörren på igår?

Han tittade åt hennes håll för att se vem jag menade.

-Ja! Det är ju dörrtjejen! Hon som inte såg att de va vi.

- Ja precis. Tror du hon är ett fan?

- Nej hon tittar ju inte ens på oss.

Jag ropade på henne för att se om hon reagerade men hon var djupt försjunken i sin telefon.


Jennifers perspektiv

Jag hörde att någon ropade men jag orkade inte bry mig. Jag kände många blickar på mig och tittade upp och vände mig mot scenen för att se om Alice var där. Jag såg att några tittade mot mig speciellt killen med det lockiga håret. Förstog inte riktigt varför. Så jag återvände till twitter där ingen ville uppdatera när nån ropade igen:

-Hey you with the pink sweater! Louis want to sign your boob! 

Det var han med det lockiga håret som hade ropat. Dom började skratta och jag log lite sarkastiskt tillbaka mot dom och gick och ställde mig i signeringskön. Dom kollade chockat åt mitt håll, dom hade ingen aning om vad jag tänkte göra.