Jag hade ungefär några sekunder på mig att komma ut från cafèet innan killarna skulle upptäcka mig. För snart skulle dom antagligen titta sig omking för att se vilka som satt på cafèet. Eller jag brukar iallafall titta mig omkring när jag sätter mig på ett cafè för att se vilka som sitter där och om det är några jag känner och jag antar att dom här killarna också skulle göra de. Så många fans som dom har borde dom ju vara vana med att ha mycket folk runt omkring sig och dom lär ju kolla om det sitter några inne på cafèet. Jag hade nog inget annat val än att springa så fort jag kunde ut igenom dörren och hoppas på att dom inte skulle se vem det va. Dom skulle förmodligen tänka något i stil med: " Vad är de där för konstig tjej som SRPINGER ut från ett cafè?" Men det kunde jag ju tåla efter alla konstiga kommetarer jag har fått på sistone, så skulle ju inte en kommentar hit och dit spela någon roll, och speciellt inte någon som jag inte ens skulle höra eftersom för hoppningsvis skulle jag vara på andra sidan dörren då och där med inte höra vad dom skulle säga om mig.
Jag bestämmde mig för att det var en ganska bra plan och den enda planen jag hade. Jag skulle precis resa mig upp och springa så fort jag kunde ut härifrån när någon sa:

-Hey, it`s you! That girl who hit me yesterday! Haha.

Jag vände mig om och såg att de va killen jag hade slagit, Harry som hade pratat. Dom andra killarna kollade på mig och sedan började dom också skratta åt Harrys kommentar. Egentligen borde jag bara ha gått därifrån och låtsas som ingenting men jag kunde inte bara låta Harry köra med mig sådär. Och jag tänkte inte bli känd dom " tjejen som slog Harry i One driection" så därför sa jag istället:

-Oh hey didn´t saw you there! How are your cheek? Does it still hurts? But you know maybe it want´s a friend so maybe I should hit you on the other one to. Sa jag och log ett sarkastiskt leende.

Jag gick snabbt därifrån utan att göra någonting jag skulle ångra och utan att höra vad dom skulle svara. Jag öppnade dörren och gick ut och det första jag kände var cigarett lukt. Jag vände mig om och fick se den femte killen (hade ingen aning om vad han hette) stå och röka. Det kunde jag värkligen inte tro. Han hade svart hår, lite mörk hyad, jätte fina ögon och såg ut som en kille man verkligen kunde lita på. Jag vet inte varför jag trodde jag kunde lita på honom det bara kändes så. Men även om han såg hur snäll ut som helst så visste jag att han tillhörde One direction och dom gillade jag inte. Jag skulle just gå iväg när han sa:

-You are the girl like hit Harry, right?

-Mm yes that`s me. You guys really have weard nicknames on me. First "door-girl" and now "the girl like hit Harry". What would the next one be...?

-Haha no that´s not why I know you. Harry talks a lot about you. And you hit Harry in public. Haha. We were all a bit shocked but it was really fun! Nothing like happends every day.

Jag fattade inte varför jag bara inte gick därifån. Jag menar jag gillar ju inte One direction och han er en ut av One driection så jag borde ju hata honom men det var någon ting snällt med honom som gjorde att jag inte ville såra honom på nått vis.
Efter en liten tysnad sa han:

-But whats your real name then?

-Jennifer, svarade jag.

Just då såg jag Frida komma gående vilket gav mig en jätt bra anlednig till att gå.

-Oh there is my friend. I have to go! sa jag.

-Okey, it was nice to talk to you Jennifer. Bye!

-Yeah bye! sa jag.

Jag skyndade mig iväg i regnet och mötte upp Frida.

-Vad är det nu då kunde du inte vänta på att jag kom eller? Har du så brottom? Frågade Frida

-Ändrade planer vi äter frukost hemma hos mig istället, sa jag och drog med mig henne hemmåt.

-nej varför då?! Jag som är så sugen på en jätte god kaffe!

-Ja men nu får du nöja dig med mitt kaffe som jag har hemma, sa jag och började gå snabbt.

-Asso på riktigt Jennifer vad är det som har hänt? Jag var bara fem minuter sen så du kan inte vara sur för de. Vad är det som har hänt, gumman?

-Jag förklarar för dig när vi kommer hem.
Och sen var de slut diskuterat med de.

Igentlugen förtjände jag inte en så fin vän som Frida. Jag fattar aldrig hur hon kan stå ut med mig ibland. Jag är så tacksam för att jag har henne ändå är jag så här sur och snäsig mot henne ibland men det får jag ta hand om senare, Just nu ville jag bara hem. Hon och den där femte killan jag stått och snackat med som jag fortfarande inte kunde namnet på skulle nog passa jätte bra tillsammans. Åh nej varför skulle jag tänka på honom. Varför hade jag bara inte gått därifrån när jag märkte att han stog där ute? Eller varför hade jag sagt: "hej då" till honom när jag skulle gå? Nej det var värkligen inte likt mig. Nästa gång måste jag skärpa mig och komma ihåg vem jag är. Jag ska inte låta One direction ändra på mig. Men det var något speciellt med den där killen...

Så här är nästa del! Hopas ni gillar den! Kommentera så mycket ni bara orkar så kanske nästa del kommer snbbare! xx.
ps. Tack för alla jätte fina kommentarer! Tipsa gärna era vänner! xoxo.