Jag såg honom några meter bort. Han log mot mig. Ett speciellt leende som fick hela mig att skina upp och fick mig att känna mig... lycklig. Han började gå mot mig och gav mig en underbar mysig kram. Han stod och kollade in i mina ögon. vi gjorde inget utan vi stod där han och jag hand i hand. Troligtvis det lyckligaste paret jorden skulle få se. Han släppte blicken från mina ögon och gav mig en snabb puss på näsan. sen började vi gå längs stranden. Ingen av oss sa någonting på flera minuter föränn Harry bröt tystnaden.

- jag älskar dig.

Han sa dom tre orden som ingen av oss tidigare sagt. Jag vände mig mot honom och han honom en lång kyss.

- jag älskar dig med Harry.

Jag vaknade upp med ett ryck och kände mig helt klarvaken. Jag slängde en snabb blick på klockan som visade 08.03 och jag kastade mig upp ur sängen och väckte Frida eftersom vi hade försovit oss. Jag sprang fram till garderoben och slängde på mig det första jag hittade, det fick bli ett par svarta byxor och en vit stickad tröja. Jag hade inte någon tid till att överhuvudtaget fixa håret så jag borstade bara igenom det lite fort och rusade till badrummet för att borsta tänderna. Frida gjorde samma sak. Mamma gick förbi mig när jag sprang runt överallt  för att samla ihop saker för att ta med till skolan. hon kollade på mig chockat men suckade bara och gick sen därifrån. Frida bara skrattade. Hon hade ju redan sina saker och behövde bara borsta tänderna sen var hon klar. Jag satte på mig mina vita converse och drog på mig skinnjackan och jag och Frida rusade ut genom dörren.

När skolan var slut bestämde jag mig för att hälsa på mormor. Jag have inte varit hos henne på över en vecka så jag kände att det var dags nu. Hon var den bästa jag visste och jag klarade inte av tanken att hon en dag skulle försvinna från mig. Att jag inte länge till skulle ha någon att prata med allt om. Ifall jag ville prata ut eller bara lätta på hjärtat så var det till henne jag gick. Jag klev av bussen och såg det stora vita sjukhuset framför mig. Jag gick mot huvudentren och gick genom vita tråkiga korridorer och kom sedan till mormors rum. Jag satte mig på stolen bredvid sängen och började berätta om allt. Om harry, Zayn, fansen och om allt det andra som hänt under veckan som gått. Jag fick knappt någon response eftersom hon var så pass sjukt så hon knappt hade orken till att prata. Men någonting säger mig att hon lyssnar på allt jag säger.

När jag berättat om allt det med Harry kramade hon min hand lite försiktigt och sa så tyst så jag knappt kunde höra henne:

- kärlek börjar alltid med bråk.

Jag log och svarade:

- så kan det vara. Men inte den här gången.

Hon släppte taget om min hand och jag antar att hon ansträngde sig för mycket genom att försöka säga det hon sa så hon somnade.

- Jag älskar dig mormor. Vi syns någon annan dag.

Sa jag och reste mig ur stolen och gick ut från rummet. Jag möttes av en sköterska.

- Har allt gått bra? frågade hon vänligt

- ja hon somnade precis men jag kommer tillbaka någon annan dag. svarade jag.

- okej! ha det så bra då. Sa hon och var sedan tvungen att gå sin väg.

Jag gick ut ur sjukhuset och satte i mina hörlurar och gick mot busshållplatsen för att sedan ta mig hem. Låten som spelades var 'ingenting står över mig'. Jag älskar den låten för den var verkligen peppande och jag blev glad av den. Allra bäst gillade jag när dom sjunger "Det känns som att ibland, när jag står fast så växer jag, ingenting står över mig jag vill känna känslan av att vara där ingenting kan stoppa mig" hela vägen hem gick texten om och om igen i mitt huvud.

När jag kom hem kastade jag mig i sängen och gick in på twitter. Jag fick fortfarande hat men det hade lugnat sig lite. Men det var något som fick mig att stanna till. En speciell ny follower...