Jennifers perspektiv

Jag hörde att någon ropade men jag orkade inte bry mig. Jag kände många blickar på mig och tittade upp och vände mig mot scenen för att se om Alice var där. Jag såg att några tittade mot mig speciellt killen med det lockiga håret. Förstog inte riktigt varför. Så jag återvände till twitter där ingen ville uppdatera när nån ropade igen:

-Hey you with the pink sweater! Louis want to sign your boob!

Det var han med det lockiga håret som hade ropat. Dom började skratta och jag log lite sarkastiskt tillbaka mot dom och gick och ställde mig i signeringskön. Dom kollade chockat åt mitt håll, dom hade ingen aning om vad jag tänkte göra.

---

Jag stog i kön bland alla hysteriska fans. Jag kände fortfarande att jag hade blickar på mig men orkade inte bry mig. Kön blev allt kortare och kortare och det skulle inte dröja länge förnst jag var framme vid bordet. Började fundera på om det va värt att få så många arga fans över det jag tänkte göra, men det är värt de. Nu var det bara några få tjejer framför mig. När det var min tur gick jag fram till bordet där killen med lockiga håret satt, och log mot honom. Han log tillbaka och hade fortfarande ingen aning om vad jag tänkte göra.

- Who do you think you are?

Han skulle precis svara innan jag gav honom en riktig bitchslap. Han kollade chockerat på mig och alla stannade upp. Innan killarna brast ut i skratt. Killen med lockiga håret såg lika chockad ut som sekundrarna efter jag slog till honom.

- Highfive! ropade killen som satt brevid honom och höjde handen.

Jag vände på klacken och gick bestämt därifrån. När jag kom ut ur folkmassan kom Alice efter mig och sa argt:

- Va fan håller du på med?! Killarna har aldrig fått någon smäll förut! Nu kommer dom tycka illa om den här standen! Nu kommer dom aldrig vilja komma tillbaka! Smart gjort!

Hon gick tillbaka in i folkmassan och försvann. Jag orkade inte bry mig om att det va jag som hade ansvar över henne så jag gick hemåt.


Harrys perspektiv

Tjejen som jag hade ropat till gick och ställde sig i kön. Jag skämdes nästan lite och tycke synd om Louis. men det var inte jag som skulle drabbas och Louis skulle ändå förlåta mig förr eller senare. Jag märkte att jag inte fick något papper att signera så jag kollade upp och såg att dörrtjen stog framför mig. Jag tänkte precis hälsa när hon sa:

- Who do you think you are?

Innan jag visste ordet av det smällde hon till mig. Hårt. Det blev helt tyst och alla tittade på mig. Efter några sekunders tysnad så började killarna skratta mest gjorde nog Louis. Jag var för chockad för att göra någon ting, jag bara stirrade på henne. 

- Highfive! Hörde jag Louis säga, men hon bara vände på klacken och gick ut.     

Det här var en signering jag aldrig skulle glömma. Jag var fortarande lite chockad över att jag fått en smäll för att jag aldrig fått det på en signering förut. jag forsatte signera men kommer inte ihåg så mycket av det för mina tankar var mest på henne.


Jennifers perspektiv

Jag var påväg att låsa upp ytterdörren när jag märkte att den redan var öppen. Helvete detta betyder att mamma var hemma. Jag öppnade dörren försiktigt och försökte smyga upp på mitt rum utan att bli upptäkt. Jag var nästan vid trappen när mamma frågade:

- Var är Alice då?

Just då öppnades ytterdörren och in kom en arg Alice.

- Där är hon! sa jag och sprang upp på mitt rum för att inte behöva förklara mig för Alice och mamma.

Väl uppe på mitt rum gick jag raka vägen till sängen. jag tog upp min telefon och kollade twitter. Trettio nya händelser. Wow det var mer än jag någonsin haft. Jag öppnade händelserna för att mötas av alla möjliga olika reaktioner. Allt från: "Är du tillsammans med Harry?", "Fan är du dum i huvudet eller? till "Fan va jag älskar dig!" Tydligen hette killen jag slagit till Harry, inte för att det hade nån betydelse. Orkade inte läsa mer och ringde istället till Frida. 

-Hej! sa jag, vi behöver prata. Kan vi mötas på vårt ställe?

-Hej! Ja absolut! See you in five!

- Bra! Sa jag och la på. Vad är grejen med engelska nu för tiden...

Jag tog ur flätan och borstade igenom håret. Jag hade redan fått låckar. Eftersom jag höll på att dö av värmeslag även om det bara var maj så tog jag av mig min tjock tröja och satte på mig ett vitt linne och bytte till en par slitna shorts. Jag tog en grå kofta i farten och sprang ner för trappan för att slippa träffa nån. I hallen stog min longboard. Jag tog på mig mina converse och tog longboarden och sprang ut.