-Och nu får jag be er att sätta på er era säkerhetsbälten. För nu ska vi snart landa. Tack för att ni flygit med SAS.

Eh va? Vänta va? Vadå flygit med SAS? Jag öppnade ögonen och tittade mig förvirrat omkring. Ja justia jag var ju påväg till London och jag måste ha somnat när vi kom upp i luften för jag kommer ihåg att jag såg några moln. Men är vi redan framme? Det kändes ju som att jag nyss gick på planet. Just då gick en flyvärdinna förbi i mittgången. Jag passade på att fråga henne eftersom flygvärdinnor alltid brukar vara så snälla och glada vilken tid man en flyger på dygnet.

-Ursäka, är vi framme i London redan?

-Ja om du inte lyssnade så sa piloten just de. Spänn fast ditt säkerhetsbälte nu, sa hon och gick iväg.

Oj då, första flygvärdinna jag har träffat som var på dåligt humör. Jaja det finns väll alltid undantag... Jag brukar vara en sån person som lätt blir irreterad speciellt om folk är otrevliga men just nu orkade jag faktiskt inte bry mig. Jag skulle precis landa i London och ha jätte kul och inte ens den sura kvinnan skulle få förstöra mitt goda humör. jag kände att planet sakta började skjunka neråt mot marken, London som jag nu skulle bo i i 3 hela månader.

Jag klev ur planet och kände en varm sommarbris mot mitt ansikte och som gjorde att mitt hår blonda långa hår flög åt alla håll. Klockan var nån ting på eftermiddagen men det var ändå ganska varmt. Jag kände hur jag började bli varm under min stickade stora gråa tröja som jag hade flygit i och dessutom hade jag ett vitt linne under. Som tur var hade jag tagit tights och mina vita converse så de va inte så varmt på benen och fötterna men lite varmt var de på överkroppen. Men jaja hellre att jag svettas lite en fryser. Jag såg hur dom som jobbade på flygplatsen lasta ur resväskorna från flygplanet i stora vagnar. Jag gick till rullbandet där man hämtade sina väskor och väntade på mina. Plötsligt kom jag på någonting. Hur ska jag kunna veta hur dom jag ska bo hos ser ut? Jag vet ju bara att det är en mamma och en pappa pch dom har två barn. Ett som är tolv år och ett som är några månader och jag visste att dom bodde i ett jätte fint hus men mer än så visste jag inte... Plötsligt ser jag mina väskor komma. Jag hade två superstora väskor med både kläder, skor, smycken, smink ja alla dom nödvändiga sakerna som jag bara måste ha med mig men jag hade också lämnat ganska mycket plats i den ena för shopping men den andra väskan var så fullproppad att jag trodde blixlåset borde spricka men som tur hade de hållit.

Jag löft ner mina stora väskor och började gå dit alla andra människor gick som jag antog var utgången. Jag kom in i ett stort väntrum eller väntrum och väntrum men där det satt mycket folk och väntade på någon eller några som flygit. Brevid mig såg jag en dotter i ungefär min ålder springa fram till en man som jag antog var hennes pappa. Dom kramades länge och jag såg att pappan fick lite tårar i ögonen. Jag log och tänkte på att det såg ut som en typisk film när dottern springer fram till sin pappa och hoppar upp i hans famn och dom kramar om varandra hårt och länge efter att inte ha sett varandra på flera år. Då slog det mig att det kanske precis var just så. Jag log ännu mer och tittade mig omkring och försökte hitta nån familj som inte kramdes som kanske då kunde vara den familjen jag skulle bo hos. Jag lät min blick vandra över alla glada människor tills den stannade åt en famlij som stog i högra hörnet och såg ut att leta efter någon. Jag styrde mina steg ditåt och när jag var några meter ifrån möttes jag av en leènde familj jag med.

-Hi you must be Jennifer, right? Sa mamman i familjen som hade blont hår i page fast lite längre typ till axlarna och blåa ögon.

-Yes that`s me! sa jag och gick med lite säkrare steg fram till dom dom sista metrarna.

-Hi I´m Camille and this is Jacob, Lindsey and John.

Hon pekade först på ett litet barn i en vagn, sedan på dottern som stog lite bakom pappan (John) och sedan på John.

-Hi! Sa john och räkte fram handen.

Jag tog haden och skakade den.

-It´s is so nice to meet you. Hope you will like it here!

Han verkade jätte snäll tyckte jag.

-You must be very hungry are you? frågade camille

-A little. Erkände jag, jag brukade alltd bli hungrig efter att ha flygit.

-Let´s go home and take something to eat. Are you hungry to Lindsey? Frågade Camille.

-Yes, svarade Lindsey kort.

Jag kunde inte bestämma om hon var sur eller bara lite blyg men hon verkade väldigt gullig om man lärde känna henne.

-Come on let`s go! sa John och började gå ut från flygplatsen.

-Do you want help with those? Frågade Camille och pekade på mina väskor.

-No it´s okey but thank´s anyway. svarade jag.

Jag gick bredid Camille hela vägen till bilen. VI pratade om allt möjligt. Om hur jag hade det i Sverige, hur min familj va, om det skulle bli kul att bo här osv. Jag bertätta lite om mig själv och svarade på alla frågor hon frågade mig och fast jag bara hade kännt kvinnan i några minuter kom vi redan bra överens. När vi va framme vid en vit ganska stor bil tog Camille ur bebisen som låg i vagnen som tydligen hette Jacob och satt fast honom i bilbarnstolen i framsätet. John veklade ihop vagnen och stoppade in den i bakluckan och sedan tog han mina väskor och stoppade in dom där med. Jag var förvånad över hur allt kunde få plats men det fick de. John satte sig bakom ratten och Lindsey hoppade in bakom John.

-Come! sa camille och jag hoppade in i mitten och Camille satte sig brevid mig och stängde dörren.

-Everyone in? frågade John och började köra utan svar. Typiskt "pappigt" att göra så. Fråga om alla är med men kör ändå utan svar.

Det var tyst i bilen men det var inte en pinsam tysnad det var en skön tysnad och vi alla var i våra egna tankar. Jag såg att Lindsey sneglade på mig men när jag tittad emot henne vände hon ansikten mot rutan igen och lossades som ingen ting. Hon verkade lite sur eller så är hon bara väldigt blyg. Jag tittade runt i bilen hur alla igentligen såg ut. Lindsey var väldigt lik sin mamma med blont hår men någon dm längre med blå ögon, men hon hade sin pappas ansiks form som var lite rundare med rosiga kinder. Hon var väldigt söt. John hade brunt hår med blåa ögon han med men Camille och Lindsey hade mer mörkblåa ögon medans John hade mer ljusblå. Han hade brunt hår och typisk "kill" frisyr. Jacob såg jag inte hur han såg ut men han var säkert jätte söt. Speciellt när han hade så snygga föräldrar och var bara några månader. Alla bebisar är så söta vid den åldern.

Plötsligt saktade John in och svängde in på en gata och körde en liten bit och svängde sedan åt höger in på en uppfart och pakerade bilen. Vi alla steg ur och Camille gick fram och tog ur Jacob medan John gick bak och började packa ur de som var i bakluckan. Lindsey gick raka vägen in i det enorma huset. Huset var precis som på bilderna jag fått om inte lite bättre. Det var så stort och fint men såg ändå så hemmtrevilgt ut. Jag gick bak till John och tog mina väskor och börkade gå mot ytterdörren med Camille efter mig och John före. Han hjälpte mig in med den ena väskan och jag bara stog och sirrade. Det var ett så fint hus!! Det var en stor hall och en väldigt öppen planlösning. Köket och vardagsrummet var liksom i ett fast endå inte. Trappan upp till övervåningen och köksön delade av köket och vardagstummet. Köket var till höger och var ett väldigt modernt men fint och stort kök och vardagsrummet var till vänster. Också väligt modernt men ändå hemmtrevligt på nått vis utan att det ser förmycket ut liksom. Till vänster om hallen låg också en toalett och längst bort på den vänstra sidan om trappan alltså i vardagsrummet var en dörr ut som jag antog gick ut alltanen. Där dom också hade en pool som jag sett på bilden jag fått hem.

-What do you wanna eat? Frågade Camille från köket.

John som stog kvar i hallen med mig tittade på mig men jag ryckte på axlarna som ett "spelar ingen roll" gest.

-I don´t know. Do something fast. I´m starving! Svarade John.

Okey, go and show Jennifer her room. sa Camille.

-Come! sa John och tog båda mina väskor i varsin arm och började gå upp för trappan.

Jag förljde lydigt efter upp på andra vånigen. Där var de två dörrar åt vänster och två åt höger och ett liten vardagsrum men soffa och Tv. Jag antog dörrarna ledde till Lindsey´s, Jacob´s och John och Camille´s rum och det fjärde dörren var en toalett? Eller något. John fortsatte upp ännu en trappa och jag fattade inte hur han orkade bära båda mina väskor upp för två trappor men han var ju faktiskt en vuxen karl men ändå! Vi kom upp till en lite mindre våning mer som ett loft liksom.

-This is your floor. sa John

Jag bara stog och gapade.

-A...All this? stammde jag.

-Haha yes! sckrockade john. Make yorself at home! sa han och gick ner.

Jag stog fortfarnade och sirrade på på MIN våning. Det gick en liten trappa ner på typ två trappsteg. Nedanför trappan till vänster vad det tre stora fönster med en bred fönsterbänk där man kunde sitta. En bit in från fönstren stod en jätte stor säng. Brevid sängen till höger var en dörr och brevid dörren ett skrivbord. Precis om vänster innan dom två små trappstegen var en till dörr. Jag gick dit och öppnade dörren. Ett eget badrum!! Jag sprang ut därifrån ner för dom två trappstegen, tvärs över rummet till den andra dörren. Jag öppnade den och.....EN WALK-IN-CLOSET garderob!!! Jag kunde inte tro mina ögon. Jag började genast packa upp mina kläder från mina resväskor och hängde in dom i MIN walk in closet garderob. När jag var klar slängde jag mig i sängen. Den var precis lika skön som jag föreställt mig. Jag låg där och kollade ut över min egen våning och mitt perfekta rum. Plötsligt hörde jag fotsteg i trappan som tydde på att det var någon påväg upp till mig. Jag satte mig upp i sängen just när jag såg Camille komma.

-Do you like it? frågade hon

-I LOVE IT! sa jag och log.

-Great! It´s so fun to have you here! The food is ready. Sa hon

Jag reste mig upp och följde med henne ner. Alla satt redan till bords förutom Jacob som jag antog sov. Jag satte min brevid John och Camille satte sig mitt emot mig. Lindsey sneglade på mig men vände snabbt ner blicken i sin mat igen.

-How much do you want..? frågade Camille som hade börjat lägga upp lite pasta på min tallrik.

-That´s good, sa jag och började ta för mig av nån sås som hon hade gjort som man skulle ha till. Jag tog lite pasta och smakade på såsen. Den smakade gudomligt gott. Jag åt upp allt snabbt under tysnad. John och Camille små pratade lite med varandra och John frågade lite om mig och jag svarade artigt och vi hade riktigt trevligt. När alla hade ätit upp inklusive Lindsey som inte hade sagt ett ljud under hela måltiden började vi duka av. Jag tog min tallrik och ställde in den i diskmaskinen. Jag gick tillbaka till bordet och skulle precis bära bort pastan när Camille sa:

-No, let me take care of that! Go up and rest, you must be really tired!

-Okey, thank´s. See you tomorrow! Good night! sa jag och gick upp för dom två trapporna tills jag kom upp till mitt rum. Jag tog av mig tightsen och den stickade tröjan och det vita linnet jag hade på mig och tog på mig en stor svart T-shirt som var pappas igentligen och kröp ner i sängen. Jag låg där och och tittade runt i mitt fina rum ännu en gång tills ögonlocken var så tunga att jag inte orkade hålla dom uppe längre. Jag somnade med ett leènde på läpparna.

Sådär nästa kapitel ute! Hoppas ni gillar de! Ganska långt tycker jag iallfall... Lite tråkig kanske men nästa kapitel kanske det händer mer vem vet? Kommentera massor och tipsa alla som ni känner! Ha de bra! Xo Lovisa