När jag kom hem från skolan samma dag dåg jag att mamma satt vid middagsbordet och läste igenom posten. Jag tog ett djupt andetag och satte mig på stolen bredvid henne.

- Har du sett mitt brev?

- Ja. Det såg ut att vara ett väldigt mysigt hus och en trevlig familj. Jag kan inte fatta att min lilla flicka ska iväg till london och bo där. sa hon och jag hörde hur nära hon var på att börja gråta.

- Jag är lika chockad som du.. Men jag lovar att ringa då och då? sa jag för att få henne att bli lite lugnare

Hon skrattade lite och svarade sedan

- och vem ska betala den telefonräkningen då hade du tänkt?

Jag skrattade lite jag med och jag henne en kram innan jag sprang upp på mitt rum. Jag kastade mig i sängen med ett leende på läpparna. Jag skulle till London? London?!  Jag satte på min dator och loggade in på twitter. Jag fick plötsligt lust att göra en twitcam. Jag gick till garderoben för att byta om till något skönare, det fick bli ett ar svarta mjukisbyxor och ett svart linne. Jag satte upp håret i en toffs och klickade sen på record. Jag skrev om det på twitter. Bara någon sekund efter hade jag över 10 personer som tittade.

- So heeeey guys! do you know that?! i'm going to London for au pair? can you believe it?! i'm so happy i can't even explaaaaaain! jag gjorde en enorm betoning på a't.

Efter drygt en halvtimma på min twitcam märkte jag plötsligt hur mina tittare plötsligt ökade från 100 till 10 tusen. Jag flämtade till och förstod inte föränn jag tittade på mina mentions på twitcamen. "is your room always that messy?!" Harry. Jag vände mig om mot rummet och kollade. Stökigt var nog bara förnamnet.

- it's not that messy.. mumlade jag minuten efter hade jag åter igen en mention av harry "no i seen you have made a path from the door to the bed and then to your table. ;) x" Jag log och sa sedan

- Yeah dosen't it look nice. Homelike sa jag glatt och försökte undvika att visa att jag nästan skämdes för det var så stökigt. Mina mentions börjad bli fulla och jag blev helt spammad med frågor. Men tyvärr var dom flesta av dom om mig och Harry. Jag började bli lite irreterad efter ett tag så jag valde att stänga av. Jag sa hejdå till alla
och tryckte sen på stop.

Harry hade hört av sig till mig på twitter och frågat om jag ville ses. Idag var tydligen sista kvällen som han skulle vara i Sverige för sen skulle dom tillbaka till london. För min del var det 6 dagar kvar och jag hade ännu inte börjat packa överhuvudtaget.

Klockan 5 skulle jag möta Harry vid ett cafe nära plattan. Vi hade inte tänkt fika men han ville bara inte stå mitt på plannan och vänta på mig ifall det nu skulle vara fans. Det hade han minnsan berättat till mig trots att jag inte brydde mig så särskillt mycket.

Jag hade på mig min jeans väst med en vit långärmad tröja under. Det var så pass varmt unte nu eftersom det nästan var sommar så jag gick runt i shorts.

När klockan blev halv 5 kännde jag ingen lust till att vara hemma längre så jag drog åt mina nya skinn converse's skosnören. Jag hade fått mamma att betala dessa för att jag skulle ha några skor att ha i london. Hon gillade inte att jag gick runt i mina otroligt slitna converse.

Jag tog på mina raybans och drog ut. När jag åkt ett tag la jag märkte till att jag var 7 minuter tidig. Det hade gått fortare än vanligt att åka. Jag ville inte vänta utanför för det skulle se desperat ut. Så jag åkte iväg en bit och satte mig ner på marken och pillade på lite grus. Plötsligt såg jag någon gå emot mig. Det var Harry, fanfanfan vad ska jag göra nu? Jag ville inte att han skulle tro att jag väntade någon annanstans bara för att komma dit senare.

- Hello! weren't we supposed to meet at the cafe? han tittade undrande på mig.

Jag var tyst och försökte komma på något att säga. Min mun öppnades flera gånger men stängdes lika många. tillslut började Harry skratta så mycket så han knappt kunde stå upp.

- I forgot we where going to meet. fick jag tillslut ur mig

Harry skrattade fortfarande lika mycket.

- yeeeah right! fick han tillslut ur sig. Jag tittade åt ett annat håll för att visa att jag var lite sur. Han gjorde en gest med sina händer som visade att jag skulle flytta. Jag hoppade åt sidan och han satte sig bredvid mig på longboarden.

- are you good?

Jag tittade på honom och förstod ingenting.

- longboard sa han och suckade samtidigt som han log.

- oooh! well.. jag tvekade lite. Yes i am. Sa jag och log mot honom.

- cool. i wanna try. Han rste sig hastigt upp så vikten på hans sida börsvann och jag fall direkt till marken

- heeey! sa jag och gav honom en dödlig blick.

Han skrattade bara åt mig sen började han åka lite. Vi var vuid en park så inte många såg oss och det var ganska skönt att ingen hade sett mig och Harry tillsammans. Det ville jag verkligen inte att någon skulle veta. Allra minst min syster som hon nästan lyckades innan. Harry ropade på mig en bit bort. Jag gick dit och han gjorde plats åt mig på longboarden. Jag gav honom "är du sjuk?!"-blicken men han suckade bara åt mig. Tillslut ställde jag mig på den och han började göra fart. Vi var ganska stadiga och det gick ganska fort. Jag älskade att göra galna saker. Men detta kändes mer livsfarligt. Plötsligt tvärstannde longboarden och både jag har Harry flög av den med en oändlig fart och landade på asfalten framför oss.

- AJ HELVETE utbrast jag

- swedish? sa harry och stönade sen lite när han försökte resa sig upp.

- Yes. jag flinade lite och borstade sn bort gruset från mina händer och knän. Blod. jag stänade lite och Harry vände sig åt mitt håll och reagrade direkt på att jag blödde ganska mycket på ena knät. Han kastade sig mot mot och såg helt förtvivlad ut.

- i'm soooo sorry! are you okay?!

- haha calm down Harry, i'm fine. and it's not your fault.

- i dosen't look fine! utbrast han förtfarande förtvivlad. Follow me too my hotel. it's not far away from here.

---

Del 11! ska börja skriva på 12 redan nu för jag är på humör så forhoppningsvis kommer den imorogn på dagen :) kommentarer uppskattas alltid! / lisa x